måndag 15 februari 2010

Mangofrossa

Nu när jag och Tyra varit ensamna hemma har jag passat på att laga mat jag vet att Micke inte skulle få för sig att äta. I Fredags gjorde jag en vegeterisk lassange med smak av mango och i går blev det en gryta med qorn och färsk mango i. jättegott blev det och kul att få exprimentera lite i köket.

Annars har helgen varit lugn. Mycket os-tittande och slöande i soffan. Det ska bli skönt att få hem Micke imorgon.

Imorgon ska Tyra på barnvagnsdejt med William som hon är jämngammal med. Vi får se om vi lyckas trotsa vädret och ta en prommenad eller om det slutar med en kopp kaffe inne i värmen.

Nu ska jag skynda mig och hänga tvätt och starna en ny maskin innan min lilla prinsessa vaknar igen och kräver min fulla uppmärksamhet. Det gäller att passa på medan hon sover :)

söndag 14 februari 2010

Alla hjärtans dag

14 februari och alla hjärtans dag.
Jag och Tyra firar det med magknip och kräk på soffkanten. Underbart ;)
Tyra i MIN första kläning
Den virkade koftan och mössan hade JAG på mig på hemfärden ifrån BB när jag va nyfödd. Då Tyra föddes så hastigt och lustigt blev hennes klädval ett annat, så hon fick på sig koftan idag istället :)

fredag 12 februari 2010

Tidsbrist

Det blir inte mycket till upppdateringar här på bloggen. Förklaringen heter Tyra. Det finns helt enkelt inte tid mellan amning, rapning, skrik och gnäll. Nåntans där emellan ska ju JAG hinna med att äta också, och sen ska tvätten tvättas och maten lagas. Har jag efter det mot förmodan 10 minuter över, då gäller det att snabbt som tusan hinna gå på toa, duscha och borsta tänderna. Datorn har helt enkelt fått lägsta prioritet vilket då går ut över bloggandet och uppdateringarna här.

Såå, för att göra en lång historia kort har Tyra nu hunnit bli 7 veckor gammal, 60 cm lång och 5165g tung. Hon har börjat le de absolut finaste och underbaraste leendena och snart är det inte långt tills hon även skrattar. Hon har även börjat gnälla mer och kräver mer uppmärksamhet. Om man inte tittar på henne och pratar med henne ger hon ifrån sig ett läte av konstant lågmällt gnällande för att påminna oss om att hon finns där och kräver vår uppmärksamhet. Så vi får se hur det går nu, när jag och lillfisen ska vara hemma själva medan pappa Mikael är på västkusten i några dagar. Jag hoppas hon uppför sig :-)