Att förhandla med regeringen

Igårkväll gav jag mig tusan på att det skulle bli en bra natt med mycket sömn. Jag förhandlade med Tyra och vi kom fram till att hon ville sova i sin spjälsäng hela natten lång.
När klockan började närma sig 23 och jag med alla mina krafter försökte söva Tyra insåg jag att hon skulle bryta vår överenskommelse.

Vid 00 lyckades vi slummra till en sväng på sofan, men efter 20 minuter va det visst dags att vakna igen. Kl 01 gav jag upp och bäddade ner oss båda två i stora sängen och kastade fram en tutte till Tyra som blev mäkta nöjd och somnade gott. Sen sov vi i intervaller om ca 2 timmar då det tydligen var dags att äta igen. kl 7 vaknade vi alla 3, utvilade och glada. Så trots att jag gav vika för Tyrannen här i huset och lät henne sova brevid mig i sängen, och trots att jag för första gången på evigheter gick upp innan solen så känns det som det bästa natten på länge.

Men från och med NU, natten som kommer, sover Tyra i egen säng ;)

Tyra i sin (kyckling-)fina kofta och sockar som mormor stickat

sömn

Inatt hände det jag aldrig trott skulle ske. Tyra gav mamma och pappa möjlighet att sova, sova länge dessutom. Dessvärre resulterade det i att pappa micke bara sova 3 timmar för att sedan gå upp mitt i natten oförmögen att somna om. Själv var jag inte ens i närheten av att vara utvilad kl 9 när jag borde ha gått upp, men snäll som Tyra va lät hon mig sova ända till kl 12.

Hon sov alltså mellan kl 23 igårkväll till strax efter 12 idag med ett lagom antal mat och blöjbytar pauser.
Tänk om det kunde upprepas!?

BVC

I söndas blev då Tyra en månad. Det firade Tyra med att besöka mormor. Det bjöds på soppa och en god toscakaka. Senare på kvällen pasade även Tyra på att bada i mormors diskho - mycket härligt, även om det bjöds på en hel del skrik ;)

Idag var det åter igen dags för ett besök på bvc. Lillskrutten har blivit hela 58 cm lång och väger 4600 gram. Ordentliga äppelkinder och en riktig dubbelhaka har hon skaffat sig!

I skrivandets stund ligger Tyra och sover i babysittern. Idag tänkte vi utesluta minifomen och se om hon fortsätter vara en glad och nöjd liten tjej eller om det går tillbaka till hysteriskt skrikande. Jag hoppas på att hon bara hade en liten formsvacka och att hon nu gått tillbaka till sitt vanliga jag och lägger skrikandet på hyllan, men för hennes egen del så är det skönt att vi i alla fall hittat något som hjälper den presumtiva magknipen.

Uppdatering Minifom

Jag vet inte om det var Minifomens förtjänst eller om Tyra helt enkelt kände för att vara på bättre humör igår kväll/natt. Hon var hur som helst mycket lugnare, men fortfarande vaken, långt in på småtimmarna. Tillslut somnade hon på min mage och jag hade i hjärta (eller mod) att lägga ner henne i spjälsängen (med risk för att hon skulle vakna och vara gnällig). Så Tyra sov och jag slummrade på soffan fram till kl 06 imorse. Välbehövlig sömn för Tyra skulle jag tro. Förhoppningsvis kanske hon vänder tillbaka lite på dygnet nu?

Vakna nätter

Jag hade tänkt ha en hurtig rubrik och berätta om hur BRA det gick i gårkväll. Att Tyra sov hela natten och va helnöjd med livet.

Men icke. Runt kl 22 började lilltjejen skrika högljudt och vi gjorde iordning för att gå ut med henne i vagnen. Mycket riktigt somnade hon där i och jag hade vilda förhoppningar om att hon skulle fortsätta sova även när vi kom hem (som hon gör dagtid då man varit ute med vagnen).
Men sova, det kan man göra senare tyckte Tyra och vaknade ca 5 min efter att vi kommit hem. OCH BÖRJAR SKRIKA!
Ett tag innan kl 5 på morgonen somnade hon och har sen sovit mer eller mindre hela dagen nu. Nu börjar klockan åter igen närma sig 22 och jag börjer bli mer och mer nervös för att hon åter igen ska spendera en hel natt med att skrika.

Har hur som helst varit på Apoteket och köpt Minifom nu så får vi se om det kanske kan vara magen som spökar för henne. Hoppas verkligen att det hjälper!

Jag vettetusan vad det har flygit i Tyra, men hon har blivit en hejjare på att skrika sig igenom nätterna. På dagarna är nog snäll go och glad, men på nätterna förvandlas hon till ett skrikande monster där ingenting duger. Och denna kontraproduktivitet med att spotta ut nappen när man egentligen vill ha den, det driver mig till vansinne när jag är så trött.

I natt om det inte blir bättre blir det fram och ut med vagnen i hopp om att hon kanske somnar i den. Det är bara att hålla tummarna.

Men först har jag en hel dag att se fram emot med mitt tysta och snälla barn :)

Tyra, lite lätt missnöjd, i vagnen
2010-01-15

Sömn

För att överhuvudtaget få en blund i ögonen nattetid har jag och Micke valt att dela upp nätterna. Fram till kl 04 är Tyra Mickes ansvar och efter 04 är hon mitt ansvar. På så vis får jag någolunda samanhängande sömnn tidigt under natten medan Micke har möjlighet till sammanhängande sömn under morgontimmarna/förmidagen.
Det är en lösning som fungerar utmärkt för oss då jag är morgonmänniska och M kvällsmänniska.
Igår fick dock Tyra för sig att skrika. och skrika. och skrika lite till. Hon var fly förbannad och hade ett skrikmarathon under den tid då hon var Mickes ansvar. Jag kan ju inte påstå att jag fick speciellt mycket sömn under den tiden jag heller, men jag slapp i alla fall gå upp ur sängen.
Efter kl 04, då det va min tur att trösta och byta blöjor m.m så har hon sovit som en stock. Hon vaknade en gång vid 06 och fick mat. Sen vaknade hon igen vid 10 och fick mat. Hon sover fortfarande, sida vid sida med Micke, som även han ligger och snarkar.

Det gäller att ta vara på den sömn man kan få, men själv tänkte jag passa på att hänga lite tvätt i lugn och ro.

2010/01/09
Pappa sover och Tyra skriker

BVC

Idag va det upp tidigt för ett besök hos bvc.
Tyra är nu 3 veckor gammal, 55 cm lång och väger 4400 gram. STOR TJEJ!
Förra veckan hade vi hembesök från bvc och tyra vägde då 4100 g, så matvraket har lyckats med konststycket att gå upp 300gram på en vecka. Vem vet, kanske är det grädde jag producerar och inte mjölk!?

Nu ska det ätas lite till och sen blir det vinterprommenad med vagnen. Skönt med lite frisk luft!

Tid

Tiden försvinner iväg så snabbt så snabbt. Min tanke med bloggen va att publicera åtmisntone ett inlägg per dag och om varken tid eller motivation fanns till att skriva något kunde jag alltid lägga ut en bild. För inte i min vildase fantasi hade jag trott att tid kunde försvinna iväg så obemärkt. Jag har knappt tid att gå på toa, än mindre laga mat eller städa. Och då är vi ändå två som är hemma och Tyra är nog betydligt lugnare än många andra bebisar.
Egentligen handlar det om prioriteringar. Jag och Tyra myser i soffan större delen av dagen. Hon ligger och sover på min mage och jag försöker titta mig mätt på henne. Inte konstigt att dammsugaren blir stående och dammråttorna övertar lägenheten i stadig takt. Det är tur man inte hinner stöka ner så mycket för jag vettetusan när jag skulle ha tid att städa efter mig då??!

Nej, snart måste jag hitta en balans mellan rutiner och bebismys, för det här kommer nog inte hålla i längden.
Men oj vad mysigt det är med en liten en!

Vilken natt!

Kanske hörde högre makter min önskan igår?
Tyra åt 21:30, 01:30 och 05. Annars sov hon som en stock.
Idag har hon varit vaken en stund på förmiddagen men ligger nu och sover igen. ikväll blir det bad igen så vi är rena och fina till när vi får hembesök av bvc för vägning och mätning och förhoppningsvis blir hon trött av att bada och vill åter igen sova gott en hel natt. Önsketänkande deluxe!

Ett brutet nyårslöfte

Tyra her redan brutit sitt nyårslöfte om att sova hela nätterna. I natt vaknade hon omkring kl 03 och var sedan vaken mer eller mindre hela förmiddan. Min förhoppning är att det ska ha tröttat ut henne så hon nu vill sova hela natten, men jag inser att min önskan sker för döva öron.

Själv skulle jag kunna somna nu på studds, men jag väntar på att lilltjejen ska vakna och äta en gång till först.

Imorgon får bli stora städardagen för nu tar snart dammråttorna över här i lägenheten. Ska bli spännande att se vem som låter högst - Tyra eller dammsugaren :p

Tyra myser med sin mormor som var här och fikade idag

IKEA

Nu har vi planerat flera dagar i rad att åka iväg till IKEA för att handla kräkhandukar och fleecefiltar men av någon outgrundlig anledning har vi varit för trötta, nerspydda eller helt enkelt upptäckt att det är natt - så det har inte riktigt blivit av.
Idag tog vi oss dock äntligen iväg och hittade allt vi skulle. Slog på stort och inhandlade 20 st handukar och 4 filtar. Plus lite tvättlappar och annat jox vi hittade.
Tyras första IKEA besök kommer hon dock ha svårt att minnas då hon sov sig igenom hela karusellen. Men vi får väl ta igen det när hon blir lite större sen =)

Micke har smygfotograferat mig och tyra när vi somnat i soffan =)

Min förlossningsberättelse

Efter att Mikael har berättat sin verson av hur underbara Tyra kom till världen tänkte jag dela med mig av hur jag upplevde det hela.

Egentligen hade jag det på känn hela dagen den 23:e medan vi sprang på stan och inhandlade sista julklapparna. Jag trodde inte att det skulle ske så snart, men jag förstod att det inte skulle dröja till vår inbokade tid för igångsättning den 30:e.
På kvällen börjar jag känna av något som liknar mensverk och efter att ha duschat och gjort mig iordning för natten börjar jag fundera på om inte dessa mensverksliknande kramper kommer med jämna mellanrum. Jag håller ett öga på klockan och upptäcker att det är ca 2-3 min mellan. Eftersom det dock inte är några "riktiga" värkar så tar jag ingen större notis om det. Under natten tilltar dom dock i styrka, men jag fokuserar på att slappna av.
Det kändes ganska bra att få öva lite avslappning och andning innan det blev på riktigt tänkte jag. När klockan va omkring 5 började jag bli uttråkad av att vara vaken själv så jag petar lite på Micke men försäkrar honom om att det inte är någonting på g. Förvärkar kan man ha låååång tid innan en förlossning tänker starta har jag läst. Det enda som kändes lite jobbigt va att vi inte va själva hemma. Jag ville egentligen gå och duscha eller ta ett bad, men ville inte störa svärmor och blivande faster som vi hade övernattandes hos oss.
Micke går då upp, ringer efter en taxi och skickar hem våra nattgäster vilket gav mig fruktansvärt dåligt samvete. Tänk dagen efter när allt har gått över och jag kommer vara tvungen att sitta där vid julbordet och förklara varför Micke körde upp och ut dom mitt i natten för att jag ville ta ett bad i lugn och ro. Nä, så beter man sig inte.

Hur som helst, när vi hade lägenheten för oss själva va det ju lika bra att krypa ner i badet. Micke frågade lite försynt om det va ok ifall han gick iväg och åt lite mat, vilket han fick göra om han hämtade in en chokladask till mig. (julgodis ftw!)
Så där ligger jag i ett varmt bad och äter choklad. Mensverken gick över och jag funderar mest på hur jag ska förklara mig inför att blivande farmor och faster va tvungna att åka hem mitt i natten.

Micke va dock inte lika lugn över det hela och tyckte det nog va bäst om vi ringde in till förlossningen för lite rådgivning. Och det kunde väl han få göra tänkte jag, för jag tänkte då inte ringa. Efter en stund räckte han dock över telefonen till mig och jag fick prata med en barnmorska. Men jag försäkrade henne om att det va fina fisken här hemma och hon sa att om vi undrade något va det bara att ringa igen. Hon berättade också att jag inte skulle bli förvånad om värkarna glesades ut och försvann, för så kunde det hålla på med förvärkar under flera dagar.

Efter några timmar i badet (vart tog tiden vägen!?) kände jag att det nog va bäst att få i alla fall lite sömn så man orkar med julfirandet sen. När jag väl lagt mig i sängen känner jag dock att nä, det här går nog inte. Det gör ju trots allt ganska ont. Så jag stiger upp igen. Upptäcker att jag börjat blöda lite så Micke ringer tillbaka till förlossningen och dom säger att om vi vill får vi komma in på en kontroll, men hon tycker det är bäst att stanna hemma så länge som möjligt ifall jag känner att det är hanterbart. Och hanterbart är det ju, inga problem, men jag börjar bli ordentligt nervös inför hur jag ska klara av det här med att föda barn. Om jag tycker det är jobbigt NU, hur ska det då bli sen?? Efter jag lagt på telefonen går jag till badrummet och vid nästa värk så känner jag hur det riktigt trycker på och jag hör mig själv ge ifrån mig ett läte som inte är från denna värld. Riktigt rädd blir jag och skriker efter Micke som förskräkt rycker upp badummsdörren och jag utbrister "ANTINGEN SKA DET UT ETT BARN ELLER SÅ MÅSTE JAG SKITA!!!" (vad hände med prydheten?).
Så det va ju bara för honom att kasta sig på telefonen igen. Personligen kände jag mig lite osäker på om det här va en krystvärk eller om det helt enkelt bara va dom "riktiga" värkarna som kommit igång. (Även om jag nu sett alla avsnitt av förlossningskliniken på tv så känner jag mig som nybörjare på det här med att föda barn!). Och även om jag fortfarande inte va helt hundra på att det verkligen va på g nu så kände jag att jag nog inte vill åka bil. Lite försiktigt ber jag micke att fråga om dom inte kan skicka en ambulans. Det visade sig dock att det hade han redan gjort, så den va på väg! (tack!!).
Jag tar mig tillbaka in i sovrummet och Micke står med barnmorskan i ena telefonen och ambulansen i andra telefonen samtidigt som han säger till mig att andas och ta det lungt. På barnmorskans order ska jag andas mig igenom krystvärkarna, vilket är betydligt lättare sagt än gjort. Personligen är jag fortfarande inte helt hundra på att det är ett barn som ska ut, det känns ju som sagt som att jag behöver göra nr 2 (typ som om jag varit förstoppad de senaste 9 månaderna!) och jag försöker väga fördelar mot nackdelar. Antingen riskera att bajsa i sängen eller riskera att föda barn ner i toastolen. Aldrig hade jag väl trott att det skulle vara dessa tankar som snurrar i huvudet när man är på g att föda barn :p

1:a ambulansen är här jättesnabbt och in kommer två killar som möts av en spritt språngande naken Malin. Jag hälsar med att beklaga mig över "klädvalet" och informerar även dessa två stackare om att jag eventuellt bara ska gå på toa (ehh?). Dom vill snabbt som tusan få in mig i ambulansen, men när jag reser mig upp och nästa värk kommer känner jag hur någonting buktar ut där nere. jag beklagar mig och säger att det nog inte går och till ambulanskillarnas lättnad (tror jag) är Akutbilen framme och två kvinnliga sjukvårdare kommer in i sovrummet och "tar över".

Mycket riktigt buktar någonting ut där nere och ambulanstjejerna vill snabbt som tusan få mig ner i sängen för en undersökning för att utesluta att det inte är navelsträngen som är på väg ut först (dåligt dåligt!). Hur gärna jag än hade velat kunde jag dock inte lägga mig ner utan hamnar ståendes på knä i sängen istället och tvingar därmed ner ambulanspersonalen på golvet för att kunna se något. Dom konstaterar att det är hinnorna som buktar ut och om jag krystar vid nästa värk kommer pyret vara ute.
Jag får lite panik - jag vet ju inte hur man krystar! Här har jag spenderat de senaste 15 min med att försöka låta bli att krysta så jag har missat all "träning"!
Det ger sig dock ganska snabbt när nästa krystvärk kom, då va det bara att följa kroppen, den visste vad den skulle göra. Och ut kom lilla Tyra!
Snabbt som tusan gick det och utan en endaste skråma. Måste erkänna att jag kände mig lite som en kvinlig motsvarighet till Superman.

Ambulanspersonalen undersöker och klär Tyra inför förden till BB medan jag får hämta andan

Hon föddes med segerhuva och APGAR 10-10-10 kl 08:43 på självaste julafton. Vilken lycka!

Nyårsbad och IKEA-planer

Badandet på nyårsafton blev inte av, så vi tog det igår istället. Tyra gillade det skarpt och såg mycket nöjd ut där i vattnet. Även efteråt när man fick ligga i soffan och mysa helt nybadad var en fröjd.


Har även missat att berätta att naveln ramlat av. Det gjorde den 30/12-09, när tyra bara va 6 dagar gammal.

Planen för idag är att åka till IKEA och införskaffa tusen kräkhandukar. Man kan nog aldrig få för många! Vi får dock se hur det blir med den saken då vi har haft en sömnlös natt.